Arbetsmarkandens parter eller riksdagen? Sverige har haft en Svensk modell som gått ut på att det är arbetsmarknadens parter som reglerar villkoren för anställningsförhållandet. Det är inte politikerna som sätter lönenivåer eller bestämmer övertidsersättningar. Att lämna denna modell och genom lag pressa ned lönerna för ungdomar är att beröva arbetsmarknadens parter deras kompetens. Varför ska fack och arbetsgivare ta ansvar i sina förhandlingar om löner och villkor om ändå politikerna beslutar över deras huvuden? Varför vill Centerpartiet på detta sätt försvaga arbetsmarknadens parter?

Har inte arbetet i sig ett värde? En ekonom som avslutar utbildning, en elev som går ut niondeklass och en byggjobbare som går ut gymnasiet ska alltså få två tredjedelar i lön av vad deras arbetskamrater får. Det borde inte spela någon roll om det är en ungdom som städar ett hotell, om det är en Thailändare som plockar bär eller en polack som bygger hus. Det är i sig inget fel på deras arbete. Det är fullt likvärdig med någon annans men de tillhör just en utsatt grupp. Arbete i sig har ett värde. Ingen ska diskrimineras på grund av dess härkomst.

Låga löner eller kunskap. Socialdemokraterna avslutade i söndags Jobbkongressen. För att Sverige ska gå framåt ska vi investera i kunskap. Vi ska inte bli ett låglöneland i mängden av andra. Genom att människor kan utbilda sig, starta företag, få praktik, att vi investerar i forskning med mera skapar vi möjlighet för de nya jobben. Ett starkt samhälle skapar starka individer som vågar ställa krav och tillsammans utvecklar vi Sverige.

Centerpartiets förslag är inget annat än klassisk lönedumpning. Genom att peka ut en grupp och försämras deras situation skapas ett högre tryck mot de övriga anställda. Varför ska jag anställa en som kostar 100 kronor i timmen när jag kan anställa en som bara kostar 66 kronor i timmen. Detta kommer leda till att den som kräver 100 kronor i timmen inte kan göra det längre och måste sänka sina krav och sin lön. På sikt kommer alla löner att tryckas ned. I samhället får detta effekten att efterfrågan i ekonomin sjunker och klyftorna ökar.

I valet 2006 var det de arbetslösa och sjuka som hade det för bra. Den här gången är det ungdomarna som kräver för mycket. Vilken grupp blir det nästa gång? Är det verkligen ett ”race to the bottom” vi vill ha?

Intressant?

Nymedia: Newsmill, Centerpartiets hemsida, Magnus Andersson, ETR Blogg, Alliansfritt Sverige, Annie Johansson, Roger Jönsson, Johan Westerholm.
Media: AF.