Den andra kategorin, konsensusfrågorna, handlar om att det i allmänhet råder enighet om målen som god ordning i statsfinanserna. I dessa frågor går valkampanjen ut på att framstå som det mest trovärdiga alternativet.

I förra valrörelsen, 2006, framstod välfärden som en konsensusfråga och inte som en konfliktfråga. Genom de nya moderaterna skiftat retorik och betonade ” ”Satsningar på välfärden”; främst skola, vård och omsorg” hade de slipat bort ett konfliktområde. Nu kunde inte socialdemokraterna anklaga dem för att de inte ville ha välfärd. I den politiska verkligen sjösatte de historiskt massiva skattesänkningar om 100 miljarder kronor, tog bort 33 000 jobb inom välfärden, privatiserade sjukhus och i allmänhet inledde en slak av vår gemensamma välfärd.

I detta val har moderaterna en ny retorik. Nu handlar det om att värna välfärdens kärna. Propaganda och opinionsbildning behöver ju inte vara sant, utan sannolikt. Det är ingen som längre går på att moderaterna vill ha samma välfärd som socialdemokraterna. Skulle moderaterna påstå det skulle de tappa för mycket i trovärdighet.  Igår lämnade till och med en M-företrädare sitt parti till förmån för socialdemokraterna med argumentet att moderaterna inte har någon social kompetens.

Men moderaterna har smarta spin-doctors. Genom att mynta begreppet ”välfärdens kärna” hoppas de att väljarna ska uppfatta det som ett likhetstecken med välfärd. I dagens mediabrus kanske man bara uppfattar det första ordet. För att de i efterhand ska kunna säga att när de fortsätter slakta välfärden är det för att ta fram kärnan precis som de sade i valet. Alltså har de hållit sitt löfte fast det kanske inte var det väljarna uppfattade.

Välfärden är ett område det är konflikt om. Socialdemokraterna har klart högre ambitioner för investeringar i välfärden än moderaterna. Socialdemokraterna vill vi ha ett Sverige som tillsammans skapar möjligheter där var och en – oavsett bakgrund – kan sträva efter att förverkliga sina drömmar, den sociala rörligheten är hög och fler kan göra klassresor. Mot detta står ett moderat alternativ där välfärden endast är en kärna och vad jag vet är det ingen som ännu vet vad som ingår i denna kärna. Helt klart är välfärden i retoriken inte en konsensusfråga längre, i praktiken har det aldrig varit konsesus. Detta är  bra för väljarna förtjänar debatt om välfärden.

intressant?

Media: SvD, DN1, DN2, DN3.
Bloggar: Meeri Wasberg, Robert Noord, Rödgrön, Peter Andersson, Mikael Abrahamsson.

Idag leverar de rödgröna en jobbpolitik med tydliga huvudlinjer. Bland annat ska det investeras i klimat, bostäder, välfärd, konkurrenskraft, utbildning samt att de unga som är arbetslösa ska erbjudas en möjlighet till rivstart. Med andra ord är det en aktiv poltik som går in och skapar möjligheter.

Mot denna står en moderat politik som hellre trixar med siffror och ord istället för att göra något åt problemen. Vi ser en borgerlighet som fortfarande driver tesen om att det är de höga lönerna som skapar  ungdomsarbetslösheten.

I politiken finns oftast inget rätt eller fel. Det finns olika alternativ. Det handlar om att välja. Den 19 september får vi alla välja en politik för jobb eller ett fortsatt trixande.

Intressant?

”Jag har en enkel bakgrund, med föräldrar som inte hade någon högskoleexamina när de träffades.”

Statsminister Fredrik Reinfeldt i intervju i DN. Detta är kul ur två synpunkter. Ett för att definitionen av att ha en enkel bakgrund är att ens föräldrar inte har en högskoleexmina när de TRÄFFAS. Två för att det visar hur okritisk DN är i sin journalistik, läs gärna Daniel Mathisens analys av DN.

Det finns nog inget parti i Sverige som har bytt namn så många gånger som moderaterna. De började med att heta Allmänna valmansförbundet och har även använt sig av partibeteckningarna Högerns riksorganisation samt Högerpartiet, källa wikipedia. Nu är det Nya moderaterna som gäller. Enligt interna riktlinjer ska pärlhalsband och slips inte längre finnas med när moderater ska fotograferas.

Jag var för en tid sedan på ett företagarseminarium som socialdemokraterna i Haninge anordnade med gästen Carl Bennet. Han sade att har man en bra produkt men en dålig ledning kunde det ta tid innan företaget visade resultat. Var det tvärtom att man hade en dålig produkt men en bra ledning så kunde det fungera, men det var inte säkert. Hade man en dålig produkt och en dålig ledning var det i princip bara att ge upp.

Det måste man nog ändå ge moderaterna att Per Schlingman, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är en duktig ledning. Men de har en usel produkt. Genom att ompaketera, hitta nya ord och försöka hitta ett Svensson-förhållningssätt är avsikten att en gång för alla tvätta bort överklasstämpeln.

Jag vet inte hur många som köper att vara från en enkel bakgrund skulle vara att ens föräldrar inte har en högskoleexamina när de träffas, jag gör det inte. Gör du?

Intressant? 

Läs gärna Katrine Kielos ledare om hur ett smutsigt styrelseuppdrag verkar gå för sig men inte svart barnpassning och fusk med mjölkchoklad.

Skillnaden mellan de olika budgetalternativen är i kronor inte mycket, men fördelningen är radikal. I alliansen modell har konsekvent de rikaste gynnats på bekostnad av alla andra, se graferna från RUT här. De rödgröna lyckas i sin modell skapa ett system med mer rättvisa som stimulerar till fler jobb. Bland annat finns ett utbyggt ROT-avdrag, fler möjligheter till utbildning, effektivare medel att bekämpa arbetslösheten bland unga, bättre villkor för arbetslösa och mycket mer. Självklart är detta reformer som också kostar och finansieras fullt ut. Och här blir skillnaden tydlig mot alliansen. I god tid i förväg meddelar de rödgrön bland annat att bensinskatten ska höjas till skillnad från alliansen där kristdemokraterna utfärdade ett garantibevis om att de minsann inte skulle höja bensinskatten och när de hamnat i regeringsställning höjde de skatten med 29 öre.

I hösten val mejslas nu två alternativ fram. Ett rödgrönt som ger tydliga besked och vad de vill och hur de vill och med vem de vill. Från alliansen finns inte svar på någon av dessa frågor annat än att de inte vill som oppositionen i alla fall. Frågan är när vi väljare kommer att få svar från alliansen på dessa frågor istället för bortförklaringar om varför den förda politiken misslyckats med att skapa jobb och minska utanförskapet? När ska Fredrik Reinfeldt mästare i bortförklaringar meddelar vad han vill, hur han vill och med vem han vill?

Intressant?

Bloggar: Högbergs tankar, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Tomas Bodström, Jytte Guteland.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) skriver idag på Aftonbladet att fler ungdomar skulle få jobb om lönerna för ungdomarna sänktes, läs här också. Jag förstår inte detta för fem öre.

 CUF:s ärliga svar för att skapa fler jobb är att sänks priset på arbete tillräckligt mycket så kommer jobben. Skulle detta stämma skulle länder med väsentligt lägre löneläge än det vi har i Sverige inte ha någon arbetslöshet och detta stämmer ju självklart inte. Redan här är alltså CUF:s politik kass.

På allvar verkar CUF tycka att det är en smart politik att ungdomar som kategori ska ha lägre lön bara för att vi är unga. Även fast den Svenska ungdomsarbetslösheten är bland den högsta i Europa är det faktiskt fler som har jobb än som inte har jobb. Det betyder att i CUF:s värld kommer många ungdomar att rösta för sin egen lönesänkning. Här blir CUF:s politik ännu mer kass.

Hur ska denna lönesänkning genomföras? Den Svenska modellen går ut på att arbetstagarorganisation och arbetsgivare förhandlar om villkoren för arbetet. Politiken lägger sig inte i och reglerar lönenivåer. Men i CUF:s värld kan de tydligen politik styra vilken lön just du ska ha. Detta kanske är den mest skrämmande tanken som gör att den borgerliga politiken känns helt tagen från en annan värld. Hur vill du ha det egentligen? Vill du att CUF ska kunna sätta din lön eller vill du kunna förhandla om den själv? Eller vad vill CUF egentligen, kolla på filmen ovan och där kanske lite av svaret finns på vad de egentligen vill.

 Intressant?

Bloggosfären: Robert Noord, s-buzz, rodgron, in your face,  Bodströmsamhället, Peter Andersson.

 Även om metoderna är viktiga är budskapet ännu viktigare. Möjligheternas land lanserades under jobbkongressen och var dagens stora budskap. Det känns som att socialdemokratin börjar hitta formen inför valet. Möjligheternas land signalerar framtidtro och vilja att förändra. Det är också något som ändras i det politiska landskapet. Socialdemokratin har traditionellt varit duktiga på att hitta ett språk som passar med sin samtid. Att hitta de problem som hämmar utvecklingen. I förra valet gjorde vi inte det, det gjorde moderaterna. Med denna start på valrörelsen och budskapet som ligger i rätt spår finns mycket att vinna för möjligheternas parti.

Intressant?

Bloggar: s-buzz, John Johansson, In Your Face, Robert Noord, Rödgrönt samarbete för framtiden, Peter Andersson, Erik Laakso, Mitt i steget,

Nu har MUF:s spritfester avslöjats. Du kan läsa om det här, här, här, här och här.

Samtidigt går allianföreträdare ut och påstår att det skulle försvinna 100 000 jobb med oppositionen politik. En siffra som de kommit fram till genom att trixa med statstik. Men Internet är bra. Även fast moderaterna har tagit bort sin sida så finns den sparad. Här kan du läsa att utanförskapet år 2006 var 1 209 000 personer. I den artikel de skriver idag påstår de att det var 1 693 000 personer i utanförskap. De har alltså höjt siffran med 484 000 personer. Fyrahundraåttiofyra tusen personer.

Det kanske är dags att lugna sig lite med spriten…

Intressant? 

Bloggare: Alliansfritt Sverige och Högbergs tankar.

Arbetsmarkandens parter eller riksdagen? Sverige har haft en Svensk modell som gått ut på att det är arbetsmarknadens parter som reglerar villkoren för anställningsförhållandet. Det är inte politikerna som sätter lönenivåer eller bestämmer övertidsersättningar. Att lämna denna modell och genom lag pressa ned lönerna för ungdomar är att beröva arbetsmarknadens parter deras kompetens. Varför ska fack och arbetsgivare ta ansvar i sina förhandlingar om löner och villkor om ändå politikerna beslutar över deras huvuden? Varför vill Centerpartiet på detta sätt försvaga arbetsmarknadens parter?

Har inte arbetet i sig ett värde? En ekonom som avslutar utbildning, en elev som går ut niondeklass och en byggjobbare som går ut gymnasiet ska alltså få två tredjedelar i lön av vad deras arbetskamrater får. Det borde inte spela någon roll om det är en ungdom som städar ett hotell, om det är en Thailändare som plockar bär eller en polack som bygger hus. Det är i sig inget fel på deras arbete. Det är fullt likvärdig med någon annans men de tillhör just en utsatt grupp. Arbete i sig har ett värde. Ingen ska diskrimineras på grund av dess härkomst.

Låga löner eller kunskap. Socialdemokraterna avslutade i söndags Jobbkongressen. För att Sverige ska gå framåt ska vi investera i kunskap. Vi ska inte bli ett låglöneland i mängden av andra. Genom att människor kan utbilda sig, starta företag, få praktik, att vi investerar i forskning med mera skapar vi möjlighet för de nya jobben. Ett starkt samhälle skapar starka individer som vågar ställa krav och tillsammans utvecklar vi Sverige.

Centerpartiets förslag är inget annat än klassisk lönedumpning. Genom att peka ut en grupp och försämras deras situation skapas ett högre tryck mot de övriga anställda. Varför ska jag anställa en som kostar 100 kronor i timmen när jag kan anställa en som bara kostar 66 kronor i timmen. Detta kommer leda till att den som kräver 100 kronor i timmen inte kan göra det längre och måste sänka sina krav och sin lön. På sikt kommer alla löner att tryckas ned. I samhället får detta effekten att efterfrågan i ekonomin sjunker och klyftorna ökar.

I valet 2006 var det de arbetslösa och sjuka som hade det för bra. Den här gången är det ungdomarna som kräver för mycket. Vilken grupp blir det nästa gång? Är det verkligen ett ”race to the bottom” vi vill ha?

Intressant?

Nymedia: Newsmill, Centerpartiets hemsida, Magnus Andersson, ETR Blogg, Alliansfritt Sverige, Annie Johansson, Roger Jönsson, Johan Westerholm.
Media: AF.

En förnyad socialdemokrati sätter kvaliteten främst genom tydliga krav. Driftsformen är en underordnad fråga. Genom tydliga krav, kontroller och mål skapas en välfärd i världsklass. I möjligheternas land har elever möjlighet att välja skola och skolan har inte möjlighet att välja elever.

I möjligheternas land är jobb och företagande i fokus. Det finns ett batteri av insatser att ta till som exempelvis; Även unga under 25 år ska få starta-eget-stöd, entreprenörskap ska stimuleras i skolan., övergången mellan anställning och företagande ska bli mindre riskfylld, investeringar ska göras i forskning, tillgången till riskkapital framför allt i de tidiga stegen av innovationsarbetet ska stärkas.

I möjligheternas land är det solidaritet och omtanke som råder. Det är en väsentlig skillnad på att tillsammans skapa utbildning och jobb framför de vassa armbågarnas egoism.

De borgerliga verkar förvirrade av en förnyad socialdemokrati. Läs bara vad Håkan Boström skriver på ledarplats på DN att det var en ”kongress i gamla hjulspår” samtidigt som DN och SvD skriver att kongressen var en vandring mot mitten.

 Intressant?

Läs de politiska riktlinjerna här.
Bloggare: Robert Noord, Johan Westerholm, Johanna Graf, Seved Monke.
Media: SvD

IPRED lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter att som andra leva på frukten av sitt eget arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättsäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till att privatpersoners internetabonnemang kan ha missbrukas av någon annan. Rättsäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.

Detta är en bra text som fångar mycket av den kritik som finns mot IPRED. Men ett litet orosmoln har jag hittat.

” Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad”.

Nedladdning är ett brott. När någon olovligen utan upphovsrättsinnehavares tillstånd laddar ned verk kränks den ekonomiska och ideella rätt som är tillskapat upphovsrättsinnehavaren genom lag. Men det är inte kriminaliserat som ett särskilt brott. Därav kan jag vara lite orolig för att denna text blev så vid genom att man använde ordet ”brott”. Det hade varit bra om fildelningsdebatten hade kommit upp.

En intressant idé är att skilja på kommersiell nedladdning och privat nedladdning. Men vi ska ju ha nått att göra på nästa kongress också…
Intressant?

Bloggar om kongressen: Åsa Westlund, Thomas Bodström, Meeri Wasberg, Arvid Falk, Roger Jönsson, Sossar mot Storebror, Erik Laakso, Johanna Graf, Högbergs tankar, Mats Engström. Eva-Lenas blogg.
Media om kongressen: SvD1, SvD2, DN1.