I den tid vi lever i nu vill vi kunna värdesätta och skydda intellektuellt skapande. Den artist som gör ett framträdande, den fotograf som tar en bild och den författare som skriver en bok måste alla kunna skydda sina verk för att det är deras levebröd. Detta är åtminstone den rådande uppfattningen men måste det vara så här?

I somras skrev en nationalekonom en intressant debattartikel på DN som gick ut på att fildelning kan vara bra för samhällsekonomin. Författaren Unni Drougge förklarar på Newsmill hur hon väljer att aktivt stödja nedladdning. Hon avslutar sina artikel med

”Den digitala revolutionen fortsätter. Här. Och nu. Och i morgon.”

För socialdemokratin som inleder kongress imorgon måste detta leda till en intensiv debatt. Åsa Westlund uppmärksammar på sin blogg att i partistyrelsen förslag återfinns citat DN-debatt om vikten av att skydda värdena bakom upphovsrätten som är professionellt kulturskapande och att kulturarbetare ska ha rätt att skörda frukterna av sitt arbete.

Det är svåra avvägningar att göra. Men det är alldeles för enkelt att slå sig till ro med argumentet att vi ska skydda värdena bakom upphovsrätten. Problemen är större. Dagens samhälle kräver fler svar. Ska vi främja den kraft den digitala revolutionen släpper lös eller ska vi skydda den kulturindustri som finns just idag? Är tillgången till kultur för folket viktigare än det ekonomiska skyddet hos kulturskaparna? Är det upphovsrätten som gör att folk betalar för kultur eller betalar man för att man tycker att det är bra?

Behovet av en immaterialrätt som är anpassad till tiden är skriande. Kongressen måste innebära ett antal statusuppdateringar för en modern socialdemokrati.

Intressant?

Lästips: Läs gärna Robert Noords blogg och hans inlägg på Newsmill.