Nu har MUF:s spritfester avslöjats. Du kan läsa om det här, här, här, här och här.
Samtidigt går allianföreträdare ut och påstår att det skulle försvinna 100 000 jobb med oppositionen politik. En siffra som de kommit fram till genom att trixa med statstik. Men Internet är bra. Även fast moderaterna har tagit bort sin sida så finns den sparad. Här kan du läsa att utanförskapet år 2006 var 1 209 000 personer. I den artikel de skriver idag påstår de att det var 1 693 000 personer i utanförskap. De har alltså höjt siffran med 484 000 personer. Fyrahundraåttiofyra tusen personer.
Det kanske är dags att lugna sig lite med spriten…
Centerpartiet har idag föreslagit att det ska inrättas en ny anställningsform där staten går in och omreglerar lönen för personer som avslutat grund-, gymnasie- eller högskola. Läs hela förslaget här. Från flera aspekter är detta ett extremt dåligt förslag. Här kommer det utifrån tre aspekter.
Arbetsmarkandens parter eller riksdagen? Sverige har haft en Svensk modell som gått ut på att det är arbetsmarknadens parter som reglerar villkoren för anställningsförhållandet. Det är inte politikerna som sätter lönenivåer eller bestämmer övertidsersättningar. Att lämna denna modell och genom lag pressa ned lönerna för ungdomar är att beröva arbetsmarknadens parter deras kompetens. Varför ska fack och arbetsgivare ta ansvar i sina förhandlingar om löner och villkor om ändå politikerna beslutar över deras huvuden? Varför vill Centerpartiet på detta sätt försvaga arbetsmarknadens parter?
Har inte arbetet i sig ett värde? En ekonom som avslutar utbildning, en elev som går ut niondeklass och en byggjobbare som går ut gymnasiet ska alltså få två tredjedelar i lön av vad deras arbetskamrater får. Det borde inte spela någon roll om det är en ungdom som städar ett hotell, om det är en Thailändare som plockar bär eller en polack som bygger hus. Det är i sig inget fel på deras arbete. Det är fullt likvärdig med någon annans men de tillhör just en utsatt grupp. Arbete i sig har ett värde. Ingen ska diskrimineras på grund av dess härkomst.
Låga löner eller kunskap. Socialdemokraterna avslutade i söndags Jobbkongressen. För att Sverige ska gå framåt ska vi investera i kunskap. Vi ska inte bli ett låglöneland i mängden av andra. Genom att människor kan utbilda sig, starta företag, få praktik, att vi investerar i forskning med mera skapar vi möjlighet för de nya jobben. Ett starkt samhälle skapar starka individer som vågar ställa krav och tillsammans utvecklar vi Sverige.
Centerpartiets förslag är inget annat än klassisk lönedumpning. Genom att peka ut en grupp och försämras deras situation skapas ett högre tryck mot de övriga anställda. Varför ska jag anställa en som kostar 100 kronor i timmen när jag kan anställa en som bara kostar 66 kronor i timmen. Detta kommer leda till att den som kräver 100 kronor i timmen inte kan göra det längre och måste sänka sina krav och sin lön. På sikt kommer alla löner att tryckas ned. I samhället får detta effekten att efterfrågan i ekonomin sjunker och klyftorna ökar.
I valet 2006 var det de arbetslösa och sjuka som hade det för bra. Den här gången är det ungdomarna som kräver för mycket. Vilken grupp blir det nästa gång? Är det verkligen ett ”race to the bottom” vi vill ha?
Socialdemokraternas kongress var en stor framgång i ledet att skapa möjligheternas land. Genom att hela tiden ifrågasätta, tänka nytt och sätta människan framför systemet ökas valfriheten och möjligheterna.
En förnyad socialdemokrati sätter kvaliteten främst genom tydliga krav. Driftsformen är en underordnad fråga. Genom tydliga krav, kontroller och mål skapas en välfärd i världsklass. I möjligheternas land har elever möjlighet att välja skola och skolan har inte möjlighet att välja elever.
I möjligheternas land är jobb och företagande i fokus. Det finns ett batteri av insatser att ta till som exempelvis; Även unga under 25 år ska få starta-eget-stöd, entreprenörskap ska stimuleras i skolan., övergången mellan anställning och företagande ska bli mindre riskfylld, investeringar ska göras i forskning, tillgången till riskkapital framför allt i de tidiga stegen av innovationsarbetet ska stärkas.
I möjligheternas land är det solidaritet och omtanke som råder. Det är en väsentlig skillnad på att tillsammans skapa utbildning och jobb framför de vassa armbågarnas egoism.
De borgerliga verkar förvirrade av en förnyad socialdemokrati. Läs bara vad Håkan Boström skriver på ledarplats på DN att det var en ”kongress i gamla hjulspår” samtidigt som DN och SvD skriver att kongressen var en vandring mot mitten.
Det blev inte mycket strid på dagens kongress när kulturpolitiken skulle behandlas. Arbete i temagrupper hade tydligen gått väldigt bra. Den kanske mest brännande frågan var hur skulle det gå med IPRED? Den formulering som fastslogs blev
IPRED lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter att som andra leva på frukten av sitt eget arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättsäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till att privatpersoners internetabonnemang kan ha missbrukas av någon annan. Rättsäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.
Detta är en bra text som fångar mycket av den kritik som finns mot IPRED. Men ett litet orosmoln har jag hittat.
” Den som använder Internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad”.
Nedladdning är ett brott. När någon olovligen utan upphovsrättsinnehavares tillstånd laddar ned verk kränks den ekonomiska och ideella rätt som är tillskapat upphovsrättsinnehavaren genom lag. Men det är inte kriminaliserat som ett särskilt brott. Därav kan jag vara lite orolig för att denna text blev så vid genom att man använde ordet ”brott”. Det hade varit bra om fildelningsdebatten hade kommit upp.
En intressant idé är att skilja på kommersiell nedladdning och privat nedladdning. Men vi ska ju ha nått att göra på nästa kongress också… Intressant?
Ett parti som vill förnya sig måste också förnya sina företrädare. Socialdemokraternas beslut igår med en målsättning om att var fjärde kandidat till nästa års val ska vara yngre än 35 år är glädjande. Det är ett kaxigt mål som kanske inte kommer vara helt lätt att genomföra i hela partiorganisationen. Men det är extremt viktigt för att hjälpa in nya förmågor och röra om i gamla strukturer.
Läs mer på SvD1 om hur vi prioriterar pensionärer och SvD2 vilket jobb som väntar Carin Jämtin.
Socialdemokraternas skolpolitik är nu beslutad och klar. Den kan sammanfattas i en vinst och en förlust.
En vinst. Kvalitet går före driftsform. Kongressen uttalade ett tydligt stöd för att det inte ska spela någon roll om en skola drivs i privat eller kommunal regi. Det ska inte spela någon roll om konsumentföreningen i Stockholm driver gymnasium, om det är Rudanskolan i Haninge som står som huvudman för en högstadieskola eller om Haninge kommun startar en förskola. Det viktigaste är vad eleverna faktiskt får ut av undervisningen. Genom att systematiskt mäta kunskap, ha målrelaterade betyg och nationella prov som instrument ska svensk skola vinnas. Vi säger ofta att vi sätter människan före systemet och idag visade vi det i detta beslut. Läs gärna mer vad Robert Noord och Jonas Morianskriver om detta.
En förlust. Socialdemokraterna står fast vi att högskolor ska ha möjlighet att avgiftsbelägga utländska studenter. Allt tal om att kunskapen är så bra för att den bara växer genom att den delas av fler gäller tydligen endast om det är svenska studenter som delar kunskap med varandra. Känns inte detta väldigt inåtvänt? För en socialdemokrati som är gränslös känns det inte 2000-tal att sätta upp dessa murar mot omvärlden. Studenter från andra länder utvecklar den högre utbildningen genom att fler perspektiv kommer in i debatten, de tar ofta med sig Sverige hem och vårt anseende stärks. Tidigare hade socialdemokraterna en paroll ”begåvad men fattig” som handlade om att göra utbildningen tillgänglig för folket. Dagens globaliserade värld har ökat människors rörlighet . Sverige får inte isolera sig som en Ö genom att sätta upp ekonomiska hinder som i verkligheten skapar en brutal segergering av vem som får studera och inte. Vi säger ofta att vi sätter människan före systemet, tyvärr visade vi det inte i detta beslut.
”Sverige behöver en socialdemokratisk utrikespolitik. Vet ni varför. För att den gör skillnad” – Urban Ahlin.
Första delen av debatten om den internationella politiken är slut och det är många frågor som har debatteras. De mest brinnande frågorna är erkännandet av Västsahara och erkännandet av folkmordet av armenier och kurder.
Afrikas sista koloni måste få självständighet. Solidariteten har inga gränser för det gäller människor. Den unga socialdemokratin talade sig varm för ett fritt Västsahara. Urban Ahlin besvarade detta med att Polisario som är den organisation som finns i Västsahara inte har kontroll över området som det krävs folkrättsligt. Den unga socialdemokratin vann och Urban förlorade. Han hade rätt. Socialdemokratisk politik gör skillnad.
Haningeposten har nu kommit till socialdemokraternas kongress. Idag har Mona Sahlin blivit omvald som partiordförande och Ibrahim Baylan omvald som partsekreterare. Just nu pågår debatten om ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete.
Detta område kopplar till den fråga som annars dominerat kongressen hittills. Jobben först. Rätten till arbete är grundläggande. Att socialdemokrater lyfter detta som den absolut viktigast frågan är helt rätt för utan jobb blir det inte mycket välfärd. Utan jobb blir det inte mycket av individuell utveckling. Utan jobb stannar Sverige. Intressant?
I den tid vi lever i nu vill vi kunna värdesätta och skydda intellektuellt skapande. Den artist som gör ett framträdande, den fotograf som tar en bild och den författare som skriver en bok måste alla kunna skydda sina verk för att det är deras levebröd. Detta är åtminstone den rådande uppfattningen men måste det vara så här?
I somras skrev en nationalekonom en intressant debattartikel på DN som gick ut på att fildelning kan vara bra för samhällsekonomin. Författaren Unni Drougge förklarar på Newsmill hur hon väljer att aktivt stödja nedladdning. Hon avslutar sina artikel med
”Den digitala revolutionen fortsätter. Här. Och nu. Och i morgon.”
För socialdemokratin som inleder kongress imorgon måste detta leda till en intensiv debatt. Åsa Westlund uppmärksammar på sin blogg att i partistyrelsen förslag återfinns citat DN-debatt om vikten av att skydda värdena bakom upphovsrätten som är professionellt kulturskapande och att kulturarbetare ska ha rätt att skörda frukterna av sitt arbete.
Det är svåra avvägningar att göra. Men det är alldeles för enkelt att slå sig till ro med argumentet att vi ska skydda värdena bakom upphovsrätten. Problemen är större. Dagens samhälle kräver fler svar. Ska vi främja den kraft den digitala revolutionen släpper lös eller ska vi skydda den kulturindustri som finns just idag? Är tillgången till kultur för folket viktigare än det ekonomiska skyddet hos kulturskaparna? Är det upphovsrätten som gör att folk betalar för kultur eller betalar man för att man tycker att det är bra?
Behovet av en immaterialrätt som är anpassad till tiden är skriande. Kongressen måste innebära ett antal statusuppdateringar för en modern socialdemokrati.
